Kiruna Klätterklubb - Artiklar -Dödslek i gruvan

K3-Hem -> Artiklar -> Dödslek i gruvan

DÖDSLEKEN I KIRUNAGRUVAN

ur Aktuell Rapport nr. 45/11 nov 1993.

Filmen "Cliffhanger" med Sylvester Stallone har startat en lek med döden i Kiruna. Unga, modiga och galna ungdomar har börjat klättra på de gamla gruvväggarna i trakten. Polisen kan bara vänta på den första dödsolyckan…

Foto: Kenneth Paulsson
Text: Lars Damgaard

Vem kommer att dö först?

- Varje morgon jag slår upp tidningen förväntar jag mig att få läsa att den första snorungen störtat och krossats till döds!
Bertil är arbetslös, men har arbetat 27 år LKAB:s nu nedlagda dagbrott i Luossavaara. Och under de åren har han tvingats bevittna hur många av hans arbetskamrater fått offra livet under malmbrytningen.

Och enligt Bertil finns det inte en farligare "lekplats" än en nedlagd gruva. Där finns alla upptänkliga faror samlade på ett mycket begränsat område. Och det är därför gruvområdet är strängt förbjudet att beträda - och omsorgsfullt inhägnat!

Det är inte konstigt att Bertil är upprörd, när ett gäng Kirunaungdomar börjat med en livsfarlig sport - de bryter sig in i dagbrottet och leker alpinister på schaktets 30 meter höga, och lodräta klippväggar.

-Det är en utmaning, säger Roffe.
Roffe och hans kompisar, Bosse och Stefan kallar sig äventyrare.

Seriösa klättarungdomar som blivit fängslade av filmen "Cliffhanger". Någon kommer att dödsstörta.

När vi träffar dem har höstens första snö börjat att falla. Men det hindrar dem inte ifrån att än en gång leka katt och råtta med döden. Tvärtom - snön innebär en extra lockelse:
- En del partier är extremt svåra! Fattar du känslan när man klarat en sådan etapp? Det är som en orgasm, och genast vill man ha en ny, och starkare...

Roffe berättar att dagbrottet övergavs av gruvbolaget på 1960-talet för en malmrikare åder i Kirunavaara, sedan dess har ingenting hänt - förrän nu!

- Jag vet inte vad lagen säger om det här, säger Bosse viskande. Men vem bryr sig!

I Kiruna har klippklättring blivit en fluga, och filmen "Cliffhanger" med Sylvester Stallone har också gjort sporten än mer lockande.Därför är det inte konstigt att månlandskapet i gruvan inbjuder sysslolösa ungdomar till utmanande klättringar.

Lederna har de graderat efter svårighetsgrad från fyra till åtta plus. Den värsta kallas "Svensk stål" och den har hittills bara några få vågat sig på. Andra har de gett namn som "Pumping Jack Flash!", "Alfons Åberg", "Stetson", "Arctic Alpin", "Sluta slå gamla tanter", "Ödlan".

- Alfons Åberg är en sju-plus och det är vad jag klarar. Den är vansinnigt påfrestande fysiskt, och du måste vara totalt koncentrerad. Ödlan är en halv grad svårare och den har jag gett mig fan på att klara, om det så ska kosta mig livet, säger Stefan och garvar nervöst.

- Det är kanske svårt för andra att fatta. Men när du klarat en ny, svårare led, är det den totala lyckan att nypa sig amen och konstatera att du fortfarande är i livet!

- Sekunden efteråt bestämmer du dig för att klara något ännu jävligare! Och då får du inte nattro förrän du gett dig på upp giften, förklarar Stefan och gå åter i närkamp med Luossavaaras sargade bergskropp.

Tusentals arbetares slit under, 42 år har fått dagbrottet att se ut som det gör idag. För alla som jobbat här är det smärtsamt att se hur gruvan förvandlats till en lekplats. Bertil får blodstörtning när han hör:

- Tänk, hela vårt klätterställe är handgjort!

Senast uppdaterad: 2002-12-19